Arkiv

Posts Tagged ‘kvinnlig’

En Tom´s rosa flickdrömmar

december 16, 2009 Lämna en kommentar

Jag lever i det perfekta förhållandet med den mest fantastiska killen ni kan tänka er. Han är underbar! Det är min bästa tjejkompis i pojkform. Ärligt talat kan han ersätta vilken tjejkompis som helst. Inte för att mina vänner kan ersättas, alla är de unika, men om vi nu pratar ”girls over broes”-språket så är det ett språk jag inte behärskar.

Men detta betyder inte att jag inte drömmer ibland.

Jag har alltid varit en tjej som tar initiativ. Trött att vänta på telefonsamtal från pojkar som lekte dumma lekar skapade jag min egen lycka från första sekunden mitt lilla flickhjärta började slå för de små rumporna med falsettröster.
Att leka ”flicka” har aldrig varit något för mig. Vilket stämmer bra överens med sagan om hur jag träffade min prins. I över ett år grät och våndades jag Jag höll honom hårt i armen och varje gång han visade tendenser på att backa undan hängde jag kvar – släpandes i den sista tråden på tröjans ärm, för jag visste att det var honom jag skulle gifta mig med. Det var bara det att han inte visste det än.
Jag drivs av viljan av att skapa min egen lycka och agerar därför efter mina önskningar. Vilket skrämt alla med en traditionell syn på hur flickor och pojkar bör agera gentemot varandra. Och även om jag strå fast vid detta så erkänner jag att bilden av mig som en äkta klängapa inte väcker romantiska känslor direkt. Istället för att mötas av ”åååå” och ”ooo så fantastiskt” när jag berättar hur vi möttes så fnissar väninnorna lite generat och obekvämt samtidigt som de med tydlig röst deklarerar att deras soulmate minsann fick jaga dem länge innan de gav upp.

Men bara för att jag inte är sköra Askungen med glasskon i verkligheten innebär det inte att mina drömmar saknar rosa moln.

Ibland drömmer jag mig bort och då spelar jag den äkta prinsesshuvudrollen.
Jag får vara flickan som är rädd för att bli sårad men som träffar prinsen som älskar mig så passionerat att han, med de rätta orden och det gyllene tålamodet, lyckas ta sig in i mitt kraftfält. Jag är flickan som blir uppvaktad med blommor och framförallt blir jag serenerad så att alla grannar kommer ut och applåderar. Min bröstkorg höjer sig av värmens energi som fyller den och jag blir rödrosig om kinderna. Ibland. För några minuter. När jag behöver det.

Flickigt, kvinnligt och tjejigt är ord som står för något socialt konstruerat. Ett kön är ett kön, en genus är något helt annat. Men om man är kvinna i dag är det inte politiskt korrekt att medge att man vill bli uppvaktad. Eller stanna hemma med barnen. Eller vara den som inte kör bilen i förhållandet. Det tycker jag är synd. För det vi egentligen pratar om är en roll. Och vissa roller passar vissa människor bättre än andra. Oavsett kön. För mig kan det lika gärna vara killen som är flickig, och i den meningen  lägger jag ingen värdering av personen. För mig blir det ett sätt att beskriva någon.

Nu är jag inte flickig. Jag är pojkig. En Tom-boy. Vilket skapat motsatta problem i vårt förhållande. Min sambo betecknas som svag för att jag sköter ekonomin och som en ”toffel” för att jag är den som bestämmer mest. Jag skrämmer dem som insisterar på att benämna oss med förlegade syn. Medan min kompis är skir och vacker. Och hennes sambo är manlig och stark.

Kanske är det därför jag drömmer om att få vara flickig ibland. Istället för att drömma om att bli svept av mina fötter.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , ,